Channie följde åter med Yexes ut i universum. Denna gång landade de med sin farkost i en mycket större farkost. Deras lilla farkost såg verkligen mycket liten ut i den enorma landningshallen, ombord på den relativt stora farkosten. De tog sig ur sin egen farkost och gick pratande och skrattande mot en av hissarna. Denna hiss skulle föra dem upp till det stora och troligen runda manöverrummet. Farkosten hette Fitjit och den var cirka femtio kilometer i diameter. Modellen var rätt så ny, utsidan var blank och fin. Väl framme vid hissen stod de och såg sig omkring. En kvinna av Yexes ras kom fram och hälsade. Det syntes tydligt på deras sätt att hälsa att de inte bara kände varandra, utan också var mycket nära vänner. En hiss kom och gick igen, men de stod kvar. Yexes hade drunknat i den för honom vackra kvinnans ögon. Channie kände sig lite i vägen och ville inte störa de tu. Så nästa gång hissen kom sa hon tyst att hon skulle vänta på honom i manöverrummet. Yexes som nu talade zazzexska med kvinnan, svarade frånvarande:
  - Dje!
Channie visste att det betydde ja eller okej på detta språk. Så hon tog hissen ensam till manöverrummet. Där väntade en del varelser på henne. De var alla personligheter som hon kände igen sedan tidigare, men hon visste inte deras namn.
  - Afgall!
Hon log glatt mot dem och hälsade artigt. Channie såg nu, när hon stod i själva manöverrummet, att hennes antagande om att detta skulle vara ett ordinärt manöverrum var helt fel. Det rum hon nu stod i, var inte alls likt ett sådant hon trott sig finna ombord på en sådan här farkost. Oftast hade skepp av tefatstyp varken fram eller bak. Fönster brukade, om de fanns, i så fall finnas runt om hela manöverrummet. Fitjit däremot hade ett stort fönster, från knähöjd upp till taket. Detta markerade tydligt vad som var framåt. Detta faktum, plus andra delar av rummet, gjorde att Fitjit var lik en liten farkost i sin utformning. Mot det stora fönstret stod fyra höga, säkert mycket bekväma och mjuka fåtöljer vända. I arbetshöjd framför dessa fanns ett stort manöverbord. Hon såg från sin plats att detta var täckt av instrument, vars detaljer till viss del kunde liknas vid touchknappar och fingradigt inställbara små rattar i lite mer avancerad modell än Jordens. Alla väggar i rummet var också täckta med motsvarande detaljer, plus en mycket stor del rent teknisk styrutrustning. Allt var hjälpmedel för att manövrera Fitjit. Säkert behövdes en hel del personal för att kunna föra fram en så stor farkost. Antagligen kunde farkosten också styras enbart från platsen vid fönstret, eller också var detta bara en översiktspanel för farkostens kapten. Kom och hälsa på vår headcommander Mjouri, sa en av de som hälsat Channie välkommen.

  Den snälla och gulliga varelsen drog Channie med sig, mot en av de höga fåtöljerna. När Channie kom närmare, var det första hon såg över ryggstödet på stolen ett par höga öron. De stack upp över kanten och de såg i Channies ögon ut som ett par jättestora kattöron. Channies ögon var vitt uppspärrade och hennes mun var halvöppen när headcommandern svängde runt sin stol mot henne.
  - Afgall, sa Mjouri.
Hon log med hela sitt vackra ansikte, samtidigt som hon spetsade öronen.
  - Af... började Channie, men kom av sig.
Hon hade varit beredd på och trott sig få se en kattvarelse, med luden päls och stor fuktig nos. Mjouri visade sig istället ha ett vackert människoliknande ansikte. Det var bara öronen och de gröngula ögonens avsmalnande pupiller som påminde om en katt. Hon bar inte synligt någon päls, annat än på de höga öronen. Ett tjockt, lite matt och ljust sandgult hår lockade sig lätt runt det leende ansikte. Luggen var lustigt klippt i en kil eller trekant ned till ett ingenting, som slutade vid den smala näsan. Channie såg nu att Mjouris tänder hade en lite kattlik stil. De kritvita tänderna hade en annan form och utseende än människors. De fyra hörntänderna var lite rundare och spetsigare än de andra. Denna kvinna var nog en av de vackraste och ovanligaste som Channie någonsin sett och detta med öronen var fascinerande.
  - Afgall, fick Channie fram till sist.
Hon log varmt mot Mjouri. Denna klappade på den tomma fåtöljen bredvid sig.
  - Apell, sa hon.
Channie satte sig och Mjouri vände sig åter mot manöverbordet. Mjouri tryckte flinkt på diverse knappar och vred på en del små rattar med noggrann och snabb precision. De välmanikyrerade fingrarna löpte då och då också över ett litet tangentbord med touchknappar. En destination togs fram, lades in i och verkställdes av huvuddatorn ombord. éven om det inte kändes, så kunde man genom det stora fönstret se att farkosten nu hade ändrat riktning, och börjat röra sig allt snabbare. Mjouri log medan hon arbetade och nynnade hela tiden på något som Channie tyckte lät som jordisk musik. Channie spetsade sina öron och hörde orden, "When I kissed the teacher". Hon skrattade till. ABBAs schlager här ute i rymden, många tusentals sarach från Jorden! Medlemmarna i ABBA skulle nog vara stolta om de visste att deras musik sjöngs av en utomjordisk varelse. Mjouri tycktes vara färdig med sitt knapptryckande. Hon lade händerna i knät och gav i från sig en belåten suck.
  - Vad tycker du om mitt skepp, frågade hon.
Channie hoppade till av förvåning. Mjouri talade en mycket perfekt svenska.
  - Du talar svenska! Wow! Va kul, utropade den förvånade Channie.
  - Jepp, jag gillar svenska, sa Mjouri skrattande.
Channie tänkte, att det nog inte fanns mycket som Mjouri inte gillade. Det lyste om henne av positivitet och optimism. Hon var en gladlynt typ av naturen, med ett humör som alltid lät skrattet bubbla. Det märkte Channie direkt och hon kunde inte låta bli att jämföra Mjouri med Laina. Hennes vän Laina, som var hennes sanna vän. Så som de flesta i den rasen, var Laina andlig och lite allvarlig. Hon var inte spontant tokrolig, utan hade en medfödd värdighet, en förfinad elegans och ett stilfullt uppträdande. Visst kunde Channie ha jättekul med Laina, skoja och skratta. Men Lainas värdighet och hållning sken ofta igenom. Hon var en stor tänkare, och en andligt högt utvecklad varelse. Mjouri var så helt annorlunda och dessutom verkade hon vara utomordentligt rolig. Denna unga kvinna ville Channie ha till sin vän. Allt detta kände hon efter att bara ha träffat Mjouri en kort stund.

Mjouri ville nu visa Channie runt på sitt skepp. Hon reste sig upp och Channie följde med henne ut ur manöverrummet och in i korridoren utanför. När Mjouri reste sig upp var hon längre än Channie först trott, cirka en och åttio utan öronen medräknade. Hennes figur var rätt rak och lite manlig med breda axlar. Hon hade ingen direkt markerad midja och brösten var små. Kroppen var vältränad och muskulös, utan att för den skull se konstig ut eller vara okvinnlig på något sätt. De långa benen tog långa kliv och Channie, som trippade bredvid, fick ibland nästan springa för att hinna med. Hon log åt Mjouris höga öron som hela tiden rörde sig när de gick runt och tittade i farkostens mer spännande delar. Mjouris öron hade en päls som var i samma ljust bruna färg som hennes ögonbryn. Pälsen såg mjuk ut, likt en katts. Channie undrade leende för sig själv om Mjouri kunde spinna också. Mjouri fnissade till och Channie log generat när hon insåg att denna ju faktiskt hört hennes tankar. Mjouri stannade och böjde sig lite framåt, med huvudet ned mot Channie.
  - Klia där, vetja.
Hon pekade mot ena örats fäste. Channie sträckte fram sin hand och körde ner fingrarna i den mjuka pälsen intill örat. Hon kliade som hon var van vid att klia katterna hemma på Jorden. Mjouri kråmade sig lite först och började sedan att spinna. Högt och njutningsfullt spann hon. Channie skrattade till. Här stod hon i en korridor på ett rymdskepp, som befann sig flera galaxer hemifrån, och kliade en headcommander bakom örat! Mjouri skrattade också och reste upp huvudet. Fnissande som två småskoleflickor sprang de vidare korridoren fram.
  - Kom, vi går in till mig, sa Mjouri plötsligt och tvärstannade.
Channie småsprang tillbaka, till den plats som Mjouri stannat vid. Det visade sig att Mjouri stannat vid en dörr och hon öppnade denna med sin röst. Den gled ljudlöst upp och de gick in. Innanför låg ett trivsamt inrett rum. Till storleken var det likt ett jordiskt vardagsrum. Ljusa färger dominerade och alla möbler, som stolar och bord, var i vita nyanser. Resten var inrett med klatschigt starka pastellfärger. Det låg mattor och stora kuddar överallt på golvet. Channie tyckte att rummet var mycket representativt för Mjouris personlighet. De ljusa nyanserna var hennes andlighet och de starka färgerna hennes utstrålning av humor, livsglädje och lycka.

Mjouri gick fram till en skål med nötter, som kunde liknas vid hasselnötter. Dessa var dock något gulare till färgen. Hon stoppade en nöt i munnen och knäckte den med en liten knall. Tuggade sedan njutningsfullt och krasade i sig både skalet och dess innehåll. Channie åsåg det hela med ett chockat uttryck i sitt ansikte och med hakan vid golvet.
  - Hur...?!
Mjouri skrattade och svarade:
  - Inbyggd nötknäckare, vetja.
Channie skrattade högt och länge åt den lustiga kommentaren och åt Mjouris roliga sätt. Denna hoppade nu fram till en musikanläggning.
  - Jag byggde till den här, så att jag kan spela jordiska skivor och kassettband, sa hon.
Hon letade och fann ett band, som hon stoppade in i bandspelaren. Snart dånade ABBAs glada och spralliga musik ut i rummet. Mjouri spetsade sina höga öron och började dansa med svängande armar och ben i bästa discostil. Hon nynnade högt och igenkännande. Rösten var klar och ren. Hon var musikalisk och höll takten. Så svängde Mjouri runt och ropade:
  - Come on, lets dance!
Channie började också att dansa. De dansade och hoppade runt. Till sist orkade Channie inte mer, utan sjönk pustande ner i en mjuk soffa. Mjouri slängde sig efter ner i den, men visade ingen tendens till trötthet. Channie avundades hennes kondition och uthållighet.
  - Bra musik va', sa Mjouri på bästa Stockholms-slang medan musiken dånade på.

Channie nickade instämmande, fortfarande pustande efter dansandet. Resan med Fitjit och Mjouri blev nog till en av de trevligaste Channie upplevt någonsin. Dessa minnen kom hon att vårda ömt i sitt hjärta för evig tid. Detta var hennes första möte med Mjouri.